Pappan: VAD är det där?
Dottern: ...en klänning?!
Pappan: säger VEM?
Dottern: Calvin Klein.
Jag ber om ursäkt redan innan
Det var inte meningen att
inlägget skulle bli så här långt.
Ibland kan man ju undra vem som avgör om ett tygstycke får klassas som ett klädesplagg. Är det Calvin Klein eller någon annan modeskapare som sätter standarden? För visst är vissa klänningar inte mer än just ett tygstycke?
Tidigare idag (ca 05:34) slog det mig att det kanske skulle vara en bra idé att ha åldersgräns på vissa kläder? (Jag vet t.ex. att den alternativa klädbutiken Shock har det av högst angelägna skäl) När jag tänkte vidare insåg jag hur bisarrt och samtidigt ironiskt roligt det skulle kunna bli. Tänka sig vilket uppsving det skulle innebära för falsk-leg-skaparna. För att inte tala om scenariot att du som minderårig skulle behöva be någon köpa ut t.ex. en klänning åt dig.
En association mellan
små klänningar och sexighet
visst är de nära besläktade?
Min fina vän Elin Annmo sa en gång till mig (åh, visst är det fint att uttrycka sig så, det signalerar en extrem erfarenhet...) Hon sa i alla fall, och jag ska citera henne ordagrant - "Julia, det är OKEJ, att känna sig sexig ibland". Faktum är att jag inte riktigt tycker det. Visst, självklart kan man spontant få känna att man uppnått en viss sexighetsnivå ibland men för mig är det inte något eftersträvansvärt (jag visste inte ens att jag kunde det ordet!?) Sexighets känslan tycker jag hör till mig och min framtida man (Lola & Adeline, are you with me?) Men för att ändå belysa Elins goa kommentar - det är OKEJ att känna sig sexig - så menade hon att det finns en poäng i att då och då erkänna för sig själv "...asså, jag ser ju bra ut ju". När man väl har erkänt det lite för sig själv så kan man gå vidare och fokusera på annat istället!
Liggandes där i sängen, med halsont upp över öronen, insåg jag att problemet, för jag tycker att det är ett problem, med många unga lättklädda tjejer, inte skulle försvinna i och med en åldersgräns på vissa kläder. (...ska jag vara riktigt ärlig så trodde jag aldrig på idén från första början) Problemet ligger någon annanstans.
För det första skulle jag vilja hävda (WOW, här dyker Svenska-Svens argumentationsmarkörer upp, helt spontant)....skulle jag vilja hävda att problemet dels beror på en allmän sexistisk, översköljande, översvämmande, dränkande tsunami (synonymer i Word - you got it) som omöjligt går att undvika. Modebranschen har sin enorma plattform med trender och bilder, I get that, men jag vill tro att man kan anamma dess influenser utan att löpa hela sexighetslinan ut.
En annan anledning till varför jag tror att detta problem finns är många (inte alla) tjejers okunskap om vad sexig klädsel stimulerar hos killar. Kanske imte ens killarna är medvetna alla gånger? Låt mig uttrycka det milt och säga att det i alla fall inte handlar om någon djupt rotad, trogen, hängiven kärlek (Word, tack än en gång) Visst vill man ha en kille som är fäst vid ens personlighet och inte en som fastnat med blicken någonstans? Jag har till och med pratat med killar som känt sig totalt obekväma i lättklädda tjejers sällskap (det är SANT, erkänn SJUKT?!) Skämt å sido, jag tycker att det är beundransvärt på något sätt, snacka om killar som reagerar.
Finns det då något sätt att stå emot denna...(översköljande, översvämmande, dränkande) tsunami. Jag anser mig ha några små finurliga åtgärder. Det är långt ifrån att de ger en lösning på ett globalt plan men kanske på kommunal-, regional- eller landstingsnivå? (dröm STORT!)
Som tjej tycker jag att man:
1. borde ge killarna en chans och kosta på sig lite extra tyg
2. vara ärliga mot varandra och våga säga "det där kanske är lite för mycket...eller liksom, för lite, om du förstår vad jag menar"
Som kille kan man:
1. fortsätta reagera eller...
2. börja reagera på tjejers lättklädda stil. Och med reagera menar jag att man kan börjar tänka på vad som intresserar en hos tjejer och liksom kanske minska ner på det där instinktivt grabbiga diskuterandet av bilder på Megan Fox i underkläder.
Får nog avsluta med ett ödmjukande, för visst är vi bara en enda hög med människor som behöver bekräftelse och svar på varför vi lever här på jorden egentligen?
Jag vet varje morgon när jag
vaknar vad jag lever för.
Jag vet varje kväll när jag
somnar vad jag lever för.
Amen.
Kommentarer på det? Nej.
Tack för mig.
