Idag var första skoldagen. Till min stora förskräckelse insåg jag att mina svenska klasskamrater faktiskt pratar svenska. Det är förrädiskt att ha landsmän omkring sig när man vill bli bättre på ett främmande språk. Man ramlar lätt över och säger "går det bra?" istället för den franska versionen av samma mening. Men det ska nog gå bra. Vår gemensamma motivation kommer förhoppningsvis driva oss till att välja "merci" före "tack", även vid nationella sammankomster.
Nyss hemkomna från kvällens salsakurs utsatte jag min värdinna och hennes manlige danspartner, tillika "vän", för en frågestund. Jag fick bland annat veta att han som liten föredrog simning framför alla andra skolämnen men att han var avundsjuk på att det bara var tjejerna som fick dansa.
Livet är orättvist.
Bonne nuit, tout le monde!
 |
| Det var en gång en stol. |
 |
| ... och en hög med sagoböcker. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar