"...då hoppas jag att han är sjuk väldigt länge"
Idag har varit en väldigt händelserik dag. Först har jag vaknat och snart ska jag somna. Tack för mig. Nej.
Där emellan har hänt diverse roliga grejer. Jag har bl.a. jobbat på ett fritids i några timmar och träffat goa barn. En kille blev min favorit, för visst får man ha sådana? Han var fin när han ville att jag skulle hålla honom i handen, och sitta bredvid honom i matsalen och spela othello med honom (som f.ö. hade helt andra regler enligt honom).
- Kommer du tillbaka imorgon?
- Jag vet inte, det beror på hur eran andra lärare mår imorgon.
-...då hoppas jag att han är sjuk väldigt länge.
Tack för ditt stöd lille vän! Jag förklarade lite halvhjärtat att man inte får hoppas på andras olycka och sjukdom, men visst gör jag det själv när jag behöver jobb. Det är så det funkar när man är vikarie.
Det kändes inte rätt men jag hoppades så!
Dagens roligaste händelse återstod (jag skrattar åt mig själv när jag tänker på det). På väg från skoljobbet glömde jag mobilen i bilen när jag skulle ta tåget in till Mirjam, som bor i Majorna. För er som inte vet det så ser många lägenhetshus i Majorna likadana ut. Och då menar jag VÄLDIGT likadana, samma arkitektoniska utformning, på pricken. Jag lyckades alltså leta efter Mirjams lägenhet i fel lägenhetshus. När jag trodde att jag var vid rätt entré fick jag fråga ett gäng invadrarkillar utanför om de kunde vara vänliga att hjälpa mig med koden. De skrattade åt mig men gav mig rätt sifferkombination. Jag kom in. Väl inne fick jag åka hiss med en långhårig, 20-årig kille och hans katt. 20-åriga killar har jag inga problem med, inte heller långt hår. Men jag gillar INTE katter. Killen steg av på våning 2 och jag åkte vidare till våning 6, det kändes bra. När jag steg ur hissen kände jag att planscherna som tidigare suttit på grannlägenhetens dörr saknades så jag tog några vändor i hissen tills jag bestämde mig för att plinga på en lägenhet på våning 4, "INGEN REKLAM TACK"-skylten kunde varit skriven av Mirjam. Dörren öppnades av en ganska snygg småbarns pappa med frågande blick.
- Jag misstänkte att det här var fel, det kändes inte riktigt rätt, sa jag och skrattade. Känner du till dina grannar i det här lägenhetshuset? Vet du om två tjejer i min ålder just flyttat in på någon av våningarna?
Han hade ingen aning men tog fint emot mina korkade frågor.
- Faktum är att jag är utan mobil. Kanske skulle jag kunna få låna datorn och typ logga in på facebook och kolla efter hennes mobilnummer?
Det fick jag och steg in i en otroligt snygg retroinredd lägenhet. Där i vardagsrummet låg en 2 månaders bebis i en vagga. Storebrorsan på 3 år cyklade livligt omkring. Till min stora lycka var Mirjam inloggad på facebook-chatten och mitt meddelande blev något i stil med:
hej hej hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar